I started my journey towards Idre on Friday, driving the eight long hours. To make sure my blood sugar wouldn’t drop, I brought some food supplies:

The diabetes camp was founded by the elite skier Robin Bryntesson, who’s a T1D himself. He wants to show young T1D’s that anything is possible – diabetic or not. And I really admire his spirit and positivity! 

 The surroundings were absolutely stunning to me, normally living a big city life:

The camp was divided into two – one for 10-13 year-olds, and one for 14-17 year-olds – and I was lucky enough to meet both groups during my presentations. 

This kind of event is something we at AnnaPS gladly support. The type 1 diabetic kids are our main motivation to why we do what we do. It’s important for kids to be kids, no matter what conditions they suffer from. So to see these little ones running around in their new AnnaPS T-shirts, doing Robin’s activities, was amazing. I could tell they felt free, felt ’normal’ and really enjoyed feeling safe among diabetes skilled people.

I strongly wish to come back for next year’s camp. Either as a AnnaPS representative, as a Diabetesia representative, or as a camp leader. I’m so inspired by seeing how big of an impression a few days like this has on a small child. 

___________________________________________________________

Jag började min resa mot Idre i fredags, med att köra den åtta timmar långa vägen. För att se till att mitt blodsocker inte skulle sjunka, packade jag med en ordentlig matsäck.

Diabeteslägret grundades av Robin Bryntesson, som själv är typ etta. Han vill visa unga diabetiker att allt är möjligt – diabetiker eller inte. Och jag beundrar verkligen hans gnista och positivitet!

Omgivningarna var verkligen otroliga, för mig som kommer från ett storstadsliv.

Lägret var indelat i två – ett för 10-13-åringar och ett för 14-17-åringar – och jag hade turen att få träffa bägge grupperna under mina presentationer.

Den här sortens event stödjer AnnaPS gladeligen. Barnen med typ 1-diabetes är den största anledningen till att vi gör det vi gör. Det är viktigt för barn att få vara barn, oavsett vilket tillstånd de är i. Så att se dessa små springa omkring i sina nya AnnaPS-tröjor, utförandes Robins aktiviteter, var fantastiskt. Jag kunde se att de kände sig fria, kände sig ”normala” och verkligen njöt av att känna sig säkra runt diabeteskunniga människor.

Jag önskar av hela mitt hjärta att komma tillbaka till lägret nästa år igen. Antingen som AnnaPS-representant, som Diabetesiarepresentant eller som lägerledare. Jag blev så inspirerad av att se vilket stort intryck några sådana här dagar kan ha på ett litet barn.